IMG-normal.jpg

Det hade varit en mycket påfrestande dag, VERY BAD, BAD DAY.

Vi stod på stranden. Kameramannen beundrande landskapet genom kameralinsen - jag för min del grubblande på alla mina eländigheter.

Plötsligt uppenbarade sig framför mina ögon - och hans kameralins - ett kors format av molnen och den dalande solens spegling i vattenytan. Som tröst.

Scenen förevigades av kameran och länge upplevde jag bilden som ett tecken av någon stor och god, av oss oberoende kraft.

Men länge lyckas det inte för mig att romantiseras bland allt elände som finns i världen.

EEVA KILPI har i sin dikt bättre uttryckt mina tankar:

"KORSET ÄR ETT BUDSKAP

En människa fastspikad på korset. Ett bra exempel.

Kräver inte mera sönder jorden. Vandrar inte mera från plats till plats störande fåglarnas häckning, gillrande sina fällor, avverkande skogarna, byggande vägar.

En rätt ställning för människan. Naturvänlig. Se, här har vi vår räddning. Se på Golgata." (Har själv översatt dikten.)

Hoppas att jag inte skrämde bort dig, min läsare.